Skönt att kunna åka taxi överallt och att det är så billigt, tänkte jag för fyra veckor sedan. Måste revidera den tanken lite så här i efterhand. Visst kan det vara så ibland men det kan också bli en färd förknippad med irriterade meningsutbyten samt ren och skär dödsångest. De flesta taxiförare (samt de flesta andra trafikanter) här kör verkligen med livet som insats. Vi tar det från början...
Jag vill åka någonstans och väljer därför med fördel en plats som redan finns i taxiboken (eller som jag har ett visitkort med adress angiven på) annars kan jag glömma att nå målet.
Ställer mig vid vägkanten och vinkar och vinkar. Ser MÅNGA taxibilar MEN de flesta är redan upptagna och gasar förbi.
Efter en genomsnittstid på 10 minuter så tutar en (jag söker ögonkontakt och nickar) och kör in mot vägkanten. Då visar jag adressen upp och ned för att kunna avgöra om taxichauffören är läskunnig. Har jag tur vänder han på boken, nickar och jag kan åka med. Har jag otur kan olika scenarion uppstå.
Vänder han inte på boken förstår jag att han inte kan läsa (som så många andra kineser) och då hamnar kommunikationen mellan oss i dödläge. Ingen idé att kliva in.
Han kan också vända på boken och skaka på huvudet. Då hittar han inte (GPS i taxibilarna finns INTE, vi lever ju på 50-talet här, remember😜) eller han har helt enkelt inte lust att köra dit eller köra runt en hög med långnäsor ( läs västerlänningar).
Han kan även vända på boken, nicka och jag hoppar glatt in för att efter en viss tid inse att vi åker i helt fel riktning. Då återstår bara att med kroppsspråket försöka förklara rätt väg eller helt sonika få stopp på bilen så att man kan kliva ur och hitta en ny taxi. Detta händer som tur är väldigt sällan.
Behöver jag efter denna genomgång nämna att det är SVÅRT att ta sig fram med taxi här. Resorna är dessutom oerhört tids-och energikrävande (ja, vi sitter och håller i oss krampaktigt i allt vi kan hålla oss i ibland i en bil som är överhettad utan AC).
SÄKERHETSBÄLTEN FINNS INTE. Eller fel av mig, de finns i framsätet men används aldrig. På sin höjd lägger föraren bältet över magen utan att knäppa det vid de gator där det brukar vara kameror eller kontroller. Titta närmare på bilderna ovan så går det att se "smarta" lösningar för att bältet ska vara anpassat för denna manöver.
Bilderna visar även den obligatoriska lyckobringaren i framsätet (som trots allt måste ha en viss verkan), den långa lillfingernageln (som i vissa fall är oerhört välmanikyrerad), toapappersrullen samt vilket skick det egentligen är på de GASdrivna taxibilarna här.
...och i dessa bilar släpar vi runt våra barn också...utan godkända bilstolar och utan säkerhetsbälten med t.o.m. fyra personer i baksätet ibland. Bortglömda är de timmeslånga diskussionerna om huruvida man ska låta barnen sitta bakåt- eller framåtvända, till vilken ålder samt vilken stol som är BÄST I TEST...
Galet, jag vet!!!
Till denna text kan inte BMW:S Slogan
"Freude beim fahren" vara mer missanpassad men snart så... sitter vi i en (325 L) igen. På tisdag genomgår jag och Mannen 'medical check' för att en vecka senare få skriva körkortsprovet. En spark i baken är vad vi behöver för att ta oss ur Taxiträsket.
@nn@
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar