Söndag den 11 Januari
Om vi pratar fotbollsspråk har vi nu klivit in i andra halvlek vad gäller vår tid/vårt äventyr här i Shenyang och det är dags för en liten resumé igen.
Ofta undrar jag vad det är vi kommer minnas från den här tiden? Är det den dåliga luften (som idag AQI över 400 och jag bara vill dra täcket över huvudet när jag inser att alla planer vi hade om kälk-och skidåkning går i stöpet) eller blir det som med de flesta minnen vi har?...vi minns bara det som varit bra. Då är genast den sarkastiska TSEW framme och svarta stämman säger: då blir det inte mycket att minnas...medan om idag solen hade skinit , luften varit blå och lätt att andas det genast hade kommit helt andra svar ur pipan.
Visst finns det bra saker och egentligen är de ganska många men det är bara att vi blivit så vana med dem så vi inser inte vilka fördelar vi har förrän vi verkligen sätter oss ned och tänker efter.
Dessutom är ju vi helt OINTIGRERADE i det kinesiska samhället så vi missar ju hur många möjligheter som helst bara på grund av det. Det är nog en himla tur att vi inte ens har kunskap om vad vi missar skulle jag tro annars skulle jag gå och gräma mig över det också;-)
Vad jag redan nu vet att jag kommer sakna (bortsett från alla nyfunna vänner och alla intressanta mångkulturella människor vi fått möjlighet att träffa) är:
-all den fantastiska frukten. Det stora urvalet och hur prisvärd den är. Främst mango, melon men också min nya favorit pomellon.
-manikyren. Jag har aldrig tidigare haft möjlighet att ha så välvårdade händer, fingrar och naglar som här. Så söta tjejer som gör ett sådant bra jobb. Det är så kul att bara kunna svänga in med bilen och ändra färg efter vad jag har planerat att ha på mig eller efter vilken sinnesstämning jag befinner mig i.
-utrymmet i vårt hus. Jag skulle aldrig köpa ett sådant här hus och egentligen tycker jag att det är mycket mysigare och trevligare med mindre men att kunna ha det så luftigt och ledigt som vi har det nu känns så lyxigt.
Vad jag redan vet att jag inte kommer sakna förutom den redan nämnda förskräckliga luften:
- lukterna. Det luktar så mycket och så konstigt och så äckligt. OFTA och överallt!!! Där vi bor, ur avloppen, där det bränns (allt är brännbart i Kina), där det säljs/lagas mat och från alla vidriga offentliga toaletter. Vet inte hur ofta "Det luktar ju inte saft och tårta precis"-repliken poppar upp i skallen.
-stillösheten, ovettet (kanske kan ses som mentalitet), kvantitettänket och att det i stort sett inte finns ett endaste dugg vackert att lägga sina ögon på här i SHE. (När jag häromdagen får nästintill ståpäls av en Steltonkaffekanna i en helt sprillans nyöppnad inredningsaffär för att det är det finaste jag sett på länge då är det ILLA)
- jakten på näringsrikt livsmedel och släpandet av litervis med vatten varje vecka. Känslan av att det jag köper är genmanipulerat, besprutat med dödliga gifter, fejkprodukter eller helt enkelt något helt annat än vad som utlovats utav förpackningen är så obehaglig. Här är dock ALLT är möjligt!!!
- Oljudet!!! Skränandet och skrålandet i tid och otid på alla möjliga och omöjliga platser.
Ja, som ni ser lever vi livet i landet annorlunda. Hur illa det än kan låta, så här i en resumé, så är jag ändå oändligt tacksam för den här möjligheten vi fått och rätt stolt över att vi tog steget och tog med oss pick och pack 8000 km österut. Jag är ju ändå övertygad om att det i slutändan kommer att ha gett oss MER än vad vi har förlorat på att vara här.
Tack för att DU tog dig tiden att läsa och om ett halvår är det dags för tvåårsrapporten! Spännande att se vad framtiden har att erbjuda och hur sammanfattningen ser ut då<3
