Two months experience resume

Nu har vi bott mer än två månader i nya huset. Vad har hänt under den tiden? Mycket och ändå inte... Vi vuxna har fortfarande inte intagit Masterbedroom då den nya sängen inte kommit ännu och vardagsrummet hånler tomt och öde varje gång vi går förbi. Hur kan det vara så svårt att hitta saker i landet där i princip ALLT framställs?

TID. Var försvann den egentligen? tänker jag många dagar...men samtigt vet jag ju vad jag ägnat den mesta tiden åt. Vi har upplevt mycket men inte rikigt de saker vi hoppats på. I stället för att se nya platser och för oss ny kultur har de flesta dagar ägnats åt PROBLEMLÖSNING. Ett litet problem sätter verkligen hela hjulet i rullning också.

Ta det här med pengar t.ex. Okej, vi har bott i München som i förhållande till Stockholm också liknar ett U-land när det gäller kortbetalning så lite vana har vi ju men det vi upplever nu tar det hela till helt nya dimensioner. Hade vi vetat eller verkligen förstått innebörden i de antydningar vi hörde innan avresan hade vi naturligtvis sett om vara kort (bokstavligt talat) innan vi åkte. Kanske t.o.m. bytt bank eller tagit en stor bunt sedlar i resväskan...

PENGAR. BMW:s cooperate card är AMEX (ja, ni hör ju hur vansinnigt det är!!!) som inte fungerar att betala med på ETT ENDA STÄLLE , fungerar i en promille av uttagningsautomaterna och har en policy där endast 700€ går att ta ut per vecka i Kina. Strängt limiterat m.a.o. Korten vi har knutna till Deutsche Bank är EC-kort som inte fungerar att betala med på  ETT ENDA STÄLLE, och inte fungerar i EN ENDA automat så de behöver man ju inte ens ha kvar i plånboken under sin vistelse här... Det Svenska VISA-kortet fungerar att betala med på UTVALDA lyx-matvarubutiker och DELAR av de nyaste shoppingcentren. Man kan även ta ut pengar i de flesta automater MEN det är bara det att där flyter det inte in några som helst pengar om vi inte gör överföringar från det tyska kontot (lönen betalas nämligen ut i Tyskland eftersom BMW inte vill ha ngt. strul med Banken i Kina. Kan vi första det? JAAAAA). Den valutaförlusten är inte att leka med mina vänner och inget man stoltserar med att man genomfört  i affärskretsar. Euro till krona, krona till yen och sedan en uttagskostnad på det. GRATTIS till världens sämsta affär!!! FRUSTRERANDE är det minst sagt.

MÖBLER. Detta för oss tillbaka till de tomt gapande rummen och varför de ser ut sa. JO, FÖR ATT DEN ENDA MÖBELAFFÄR DÄR VI KUNNAT BETALA MED VÅRA LIKVIDA MEDEL ÄR IKEA (älskar IKEA, än mer, efter denna erfarenhet) men vi vill inte att hela huset ska se ut som en IKEA-katalog. Hittar man dessutom en soffa för 3000€ i någon annan affär betyder det att det tar ganska lång tid att spara ihop de pengarna i kontanter (i ett kuvert redo att överlämnas vid beställning) med de utagningsförhållanden som råder samt att man även under denna tid vill ha en mätt mage med någorlunda nyttigt innehåll och kunna skäcka törsten med kemikaliefritt vatten, vilket är svindyrt här. Som om inte detta vore nog sa är oftast beställningstiden mer än 50 dagar på möblerna!!!

INTERNET. Utöver dessa redan nämna  I-landsproblem så har vi under 1 VECKAS!!! tid varit UTAN internet i huset. Vilket medför: inget skypande, face-timande, facebookande och tv-tittande. SKÖNT kanske många tycker....MEN INTE JAG...Jag blir på så fruktansvärt dåligt humör när sådana här saker inte fungerar och det är så FRUSTREARANDE att inte hitta lösningarna på problemen själv. Så vad gör vi då? Ringer Michael, vår kontaktperson på re-locationfirman KELT, som i sin tur ringer China Unicom, som i sin tur skickar först en kille (som säger att Routern behöver bytas ut. Ngn ny har han naturligtvis inte med sig utan ska återkomma) som sedan blir ersatt av en ny (som byter Router men det fungerar ändå inte utan nu säger han att det är ngt fel på en tillhörande  kabel. Naturligtvis har han ingen sådan med sig och det är inte ens hans område att byta denna kabel) utan framgång och blir ersatt av 4!!! män som fixar kabeln men trots flera!!! försök på två dagar inte lyckas få systemet att fungera. Det sista hände dag 5 och jag hade inte varit nådig om jag hade kunnat göra mig förstådd på kinesiska kan jag säga. HUR KAN MAN VARA SÅ OFÖRBEREDD, OLOGISK och OEFFEKTIV????!!!!

Mitt i mitt vredesmod kom jag att tänka på killen som presenterades som „the internetguy“ när vi hade överlämningsmötet av huset och bad Michael ringa honom. Som en ÄKTA RÄDDARE i nöden klämde han in oss i sitt stressiga schema sent på eftermiddagen och 10 minuter!!! (jag ljuger inte, så snabb var han och så snabbt går det när man vet vad man gör/ska göra) senare hade vi Internet i alla vara äpplen.

Så nu mina vänner är vi på banan igen och jag kan lugna ned mig och andas normalt.

PS...som plåster på såren var vi och köpte 2 soffor som i skrivande stund redan levererats (vilket betyder att det blev från IKEA ändå) så nu kan vi sitta/ligga/slöa i vardagsrummet med Spotify i öronen igen. Ahhhhhhh…Life is good! DS.